Senast uppdaterat
28 augusti
Framsidan
En liten reseberättelse från mitt EM äventyr i Ungern 22-24 september 2023
Vi åkte måndag morgon den 18 september kl. 04.00 från Mullsjö med sikte på att komma en bra bit ner i Tyskland första dagen. Tji fick vi! 01.45 kom ett mejl från ordföranden i Herding Comision tillika arrangör av tävlingen för att komma in i Ungern får inte Rabies vaccinationen vara äldre än ett år. Ok, tur att Evedensia i Malmö kunde hjälpa oss med vaccinering (detta trotts att vi hade giltiga vaccinationer men uppenbart inte i Ungern).
Nåväl så småningom efter 2 övernattningar kom vi fram till campingen i Ungern en bit ifrån där tävlingarna skulle vara. Vi hade naturligtvis fyllt i alla Google dokument som kommit från tävlingsledningen om att vi var 2 husbilar, 3 människor och 4 hundar men det hade man glömt meddela campingen. Lite svårt att förklara för en man som inte kunde ett ord engelska. Efter mycket om och men fick vi våra platser och kunde andas ut. Nu kunde vi i alla fall sova första natten i Ungern.
Ankie hade det inte så roligt med Bosc som hade parat en tik samma dag som hon kom ner till oss och där väntade en Tres som var i höglöp. Nåväl han fick hålla sig till tåls och Tres var inte lämpad för honom.
På torsdagen kollade vi in tävlingsområdet och förundrades över varför arenan man gjort var så liten. Området var jättestort men man hade hägnat in ett område som var 100x60 meter. Stor läktare, speakertorn, kiosk där det såldes både läsk och brännvin 😊 Vi träffade många av våra medtävlande och så smångom landade vi på en restaurant där vi åt och umgicks.
På fredagen var det invigning vilken var fantastisk. Många tal, trevliga folkdräkter och alla tävlande fick var sin fin väst och T-shirt. Efter ceremonin blev vi bjudna på en åktur med häst och vagn med uppvisning av hästar, både ryttare som stod på ett fyrspannhästar och personer som red, piskade i luften, lade ner hästarna mm. Fantastiskt! Därefter var det lottning, startnumret var i botten på ett glas med lokalt brännvin och den skulle tas som en snaps, då såg man sitt startnummer. Inte alls kul för mig och Manfred från Tyskland som hade löptikar…… Jodå vi fick också ett glas 😊
Efter detta blev det helt plötsligt bestämt att banketten som skulle vara på lördagen blev flyttad till fredag alltså direkt efter att vi varit på invigningsceremonin. Men…….det var inte säkert att alla fick plats för man hade inte koll på det där Googledokumentet som vi tidigare svarat på. Om någon blev utan mat har jag ingen aning om för det var allmänt väldigt rörigt alltihop.
Så blev det då lördag morgon och dags för tävling.
Som sagt med löptik så startade jag sist, både fördel och nackdel. Hade förmånen att memorera banan ordentligt och även se hur vallningsdjuren var. Fåren flyttade sig bättre för människa än för hund vilket gjorde det ganska trixigt både för dom tävlande och inte minst för domarna. I Traditional Style (TS) är det olika förflyttningar och ”hinder” som ska passeras. När ex. drivning förbi ett foderbord där hunden ska hålla foderbordet så att inte fåren går dit och äter enligt regelverket ska vara just drivning, men när fåren inte går att driva utan blir fösta i stället så kan ju alla förstå att det inte är så lätt att sätta betyg och döma. Nåväl vi gjorde så gott vi kunde och tog oss till söndagens final.
Alla var kallade för banvandring kl. 08.00, strul och förseningar gjorde att tävlingen inte kom i gång förrän 10.00. Banvandringen var ett äventyr i sig eftersom alla var välkomna att vara med, även publiken. Vilket ”kackel” på olika språk………. En domare berättade på engelska men eftersom inte alla kunde engelska så berättade en annan domare på tyska, någon annan översatte till Ungerska en annan till Polska, Tjeckiska, Italienarna diskuterade på Italienska o.s.v. återigen en fördel att starta sist så att jag i lugn och ro kunde se banan genomföras av olika ekipage.
När så första ekipaget går ut på banan så meddelar speakern glatt. ”Idag alla tävlande ska ni få helt nya får som inte är vallade på tidigare. Vi hämtade dom på Pustan tidigare i morse……..” Fåren är vana att gå i stora grupper och djurägaren har mellan 600 och 700 får, enda gången dom är i mindre grupper är när man sorterar betäckningsgrupper och då är dom ca 50 + bagge (allt enligt guiden som berättade när vi var på Pustan och tittade på djuren). I tävlingsgrupperna var dom 20 och ganska panikslagna. Nåväl dom som hade hundar med stort avstånd, lugna som gick att placera så att föraren kunde flytta fåren gick det skapligt bra för. Banan var lite märkligt gjord bland annat så skulle hämtet göras mot ett staket där det inte fanns någon plats bakom djuren, samma sak med betet. Så lite konstigheter var det men det var ju lika för alla.
Min medtävlande från Sverige Ankie Hermansson med sin Beauceron Bosc valde efter några hinder på finaldagen att bryta. Bosc är van att arbeta nära fåren och när Ankie såg hur rädda dom var för Bosc så valde hon för fårens skull att avsluta. Oavsett EM eller ej så är djurens välfärd det viktigaste.
Min egen start är jag nöjd med, vi gjorde så gott vi kunde och fick bra poäng vilket räckte till en nionde plats. Lite ”surt” att jag inte hann fålla in innan tiden tog slut. Tres var i höglöp och kanske lite ”disträ” men jag är så nöjd med hennes prestation.
Lite efterord.
Detta inlägg skrivs den 20 oktober, alltså nästan en månad efter tävlingen och jag vill poängtera att detta skrivs av mig som privatpersonen Anna inte som styrelserepresentant eller delegat i SvKVs Prov och Tävling.
Min tanke var efter att ha förmånen att få delta på mitt första och kanske sista EM i livet att få skriva en hyllning till min hund, kamrater, att få möjligheten att delta och dela min glädje. Tyvärr grumsades alltihop av ett FB inlägg som gjorde mig både ledsen, upprörd och förbannad. Trots att både Ankie och jag tog oss till final så tyckte den som gjorde inlägget att vi gjort dåligt ifrån oss. Sedan kom det naturligtvis insinuationer i kommentarerna att vi inte var kvalificerade efterson det inte var någon uttagning 2022.
Vi kan börja med att vi inte skulle vara kvalificerade till start på EM och detta gäller både mig och Ankie. För att över huvud taget få anmäla till EM ska hundarna ha minst VG i IHT III. Vid tiden för anmälans utgång var det bara 2 hundar i Sverige som hade det Tres och Bosc.
Nu har jag landat och känner glädje över att vi faktiskt har gjort bra ifrån oss.
2024 går EM i Italien och självklart ska vi försöka ta oss dit.
Om ni vill se mina starter så har ni länkar här.
